Är de det som är meningen?
Klev upp ganska tidit i dag, i hopp om att pappa skulle ha skjuttsat mig till stallet. Men mamma var så otroligt seg, så solen försvann naturligt vis innan dom var klara. För dom skulle gå ut med hundarna inna han kunde köra mig. Så jag väntade på att få skjutts från kl 12 till kl 16! Snacka om att jag har vart irriterad i dag! Själv va jag snäll och dammsög och torkade golven på hela nedervåningen, medans dom var ute! Inte alls någon alla hjärtans dag tycker jag...
Är det inte meningen att man ska vara med familjen och dom man tycker om på alla hjärtans dag??
Själv har jag vart helt ensam hela dagen, det är inte alls kul. Det är tredje året jag gjort något åt mamma och pappa på alla hjärtans dag. Och i år fick dom en fin bordsdeckoration. Men man får ju inte äns ett tack tillbaka. Ingenting.
Medans alla hra sprungit ut och in och åkt på alla ställen har jag suttit för mig själv i köket ihopp om att man skulle få något till baka. Det är ju ändå tanken som räknas. Efter många timmars väntan sa mamma och pappa att dom skulle åka bort till ett par här på byn. Så nu har jag suttit här själv sen 19.00! Brorsan och hans tjej och Robin är ju förståss här, men dom är ju på rummet hela tiden.
Så jag sitter här själv och försöker att inte deppa sönder över allt!
Det är så sjukt, för mamma har råd att köpa saker till mormor på alla hjärtans dag, men inte äns en godispåse till sina egna barn...
Känns inte som att man är så mycket värld...
